Ulla Isaksson

Tillsammans skrev Ulla Isaksson och Erik Hjalmar Linder sin numera klassiska biografi över Elin Wägner som utkom i två delar åren 1977 och 1980. Den ger en heltäckande skildring av den fascinerande människan Elin Wägner - den privata: det ensamma barnet, äktenskapet med John Landquist och den stora kärleken till Sigfrid Siwertz - den offentliga: journalisten, filosofen, samhällsdebattören och författaren. Denna efterlängtade utgåva innehåller de två delarna samt ett förord av Helena Forsås-Scott från 2003.

Elin Wägner föddes i Lund 1882. Hennes mor, prästdottern från Tolg, dog när Elin var tre år. Moderns familj, främst morbrodern som senare också blir präst i Berg, norr om Växjö, blev oerhört viktiga för Elin Wägner och förebilder för romanfigurer i flera av hennes verk. Hon började sin journalistiska karriär i Helsingborgsposten (1903-04), flyttade till Stockholm och blev medarbetare i Vårt land (1904-05) och redaktionssekreterare i Idun (1907-17). Skrev under ett antal år artiklar i Dagens Nyheter, bl.a. under signaturen Devinez. Medarbetade i Tidevarvet (1923-36).Hon var redan en välkänd stockholmsjournalist och hade gett ut Norrtullsligan (1908) och Pennskaftet (1910) - båda om yrkesarbetande kvinnor i stadsmiljö - när hon gjorde sitt litterära genombrott med smålandsromanen Åsa-Hanna (1918). Därefter följde en roman om året, flera med förankring i Småland och med utgångspunkt i tidens stora frågor: kvinnornas rösträtt, freden och miljön. I Fred med jorden (1940) utformar hon tillsammans med Fogelstadgruppens Elisabeth Tamm ett program för en uthållig jordbrukspolitik. Elin Wägner var en av grundarna av Fogelstadgruppen. I den viktiga debattboken Väckarklocka (1941) berör hon vår tids stora samhällsfrågor: jämställdheten, freden och miljön. Efter utgivningen av den lysande Selma Lagerlöfbiografin (1942-43) blev hon invald i Svenska Akademien 1945. Den sista stora smålandsromanen blev Vinden vände bladen (1947). Elin Wägner dog 1949.

"Detta svåra och egentligen alltjämt ofattbara gick inte att förstå i stunden, det måste först läggas bakom oss timme för timme, år för år. Men nu är det dags! Jag känner det fast pennan darrar. Tre år av vårt gemensamma liv har gått ifrån mig. Jag var där och ändå inte där, såg och hörde men förstod ingenting. Mitt jag låg medvetslöst och i dess ställe kom en robot som gjorde allt som måste göras, men utan barmhärtighet. Andå kämpade den stackars bakbundna kärleken oavbrutet för att komma loss. Vi såg och hörde den, vi sträckte oss efter den och gång på gång hugsvalade den oss när vi var nära att gå under. Det är också kärleken som driver mig att övervinna det som skilde oss åt. För att förstå."

Erik Hjalmar Linder och Ulla Isaksson, livskamrater och älskande, drabbades gemensamt när Eriks demens tog överhanden över deras samhörighet. Vad händer när ens närmaste förändras? Liksom man själv. Här berättar Ulla Isaksson mycket öppet och självrannsakande om vad hon upplevde.

Paradistorg heter ett sommarställe i Vaxholmstrakten - "den lilla säkra oasen i en värld som vacklar - lekplats, läkplats, familjesköte". Så beskriver läkaren Katha Wiik sitt landställe där fyra generationer finner en tillflykt.Men idyllen i Stockholms skärgård är minerad och tryggheten falsk. Familjerna har olika sätt att leva och gammalt krockar med nytt, individer och generationer nöts mot varandra. Ulla Isaksson förenar berättarglädje och djup psykologisk kunskap. Paradistorg är en av hennes bredaste och färgrikaste romaner.

»På en gång sinnligt och ogripbart, välbekant och ändå så främmande, frammanar Ulla Isaksson med en skicklighet som fortsätter att förbluffa, fyra årtionden senare.« Sara Danius, Dagens Nyheter

En klassisk fallbeskrivning skapas med hjälp av sjukhusjournaler, brev och minnesbilder. Christian Dettow står inför sin pensionering och vill sätta punkt för sin gärning. Hans diktamen, opersonlig och vetenskaplig, är avsedd för sekreteraren. Sune och Viveka Burman är bara »Fall 263«.
De två saliga är inte bara en idéroman som vibrerar av kraft, den är också en modernistisk roman med ett levande förhållande till berättandets möjligheter. Den torra fallbeskrivningen förvandlas till ett prisma. Vivekas sagor släpper in myten på sjukhuset. Till journalen läggs nya perspektiv, inskjutna i varandra som spegelbilder och ringar på vattnet.

ULLA ISAKSSON [1916-2000] föddes i Stockholm. Hon debuterade med romanen Trädet [1940]. De två saliga utkom första gången 1962.

Författaren, teater- och litteraturkritikern Leif Zerns förord till Ulla Isakssons De två saliga.

Om De två saliga:

En klassisk fallbeskrivning skapas med hjälp av sjukhusjournaler, brev och minnesbilder. Christian Dettow står inför sin pensionering och vill sätta punkt för sin gärning. Hans diktamen, opersonlig och vetenskaplig, är avsedd för sekreteraren. Sune och Viveka Burman är bara »Fall 263« [...].
»De två saliga är inte bara en idéroman som vibrerar av kraft, den är också en modernistisk roman med ett levande förhållande till berättandets möjligheter. Den torra fallbeskrivningen förvandlas till ett prisma. Vivekas sagor släpper in myten på sjukhuset. Till journalen läggs nya perspektiv, inskjutna i varandra som spegelbilder och ringar på vattnet.« Ur Leif Zerns förord.